De senaste inläggen

Får vetenskapsmän ljuga?

Klimatforskaren Stephen Schneider har blivit känd för att rekommendera att forskare ljuger för att skapa opinion kring viktiga samhällsförändringar.

Citatet nedan brukar vara nedklippt till den del som jag har kursiverat och är i sin helhet något mindre anmärkningsvärt.

“On the one hand, as scientists we are ethically bound to the scientific method, in effect promising to tell the truth, the whole truth, and nothing but — which means that we must include all the doubts, the caveats, the ifs, ands, and buts. On the other hand, we are not just scientists but human beings as well. And like most people we’d like to see the world a better place, which in this context translates into our working to reduce the risk of potentially disastrous climatic change. To do that we need to get some broadbased support, to capture the public’s imagination. That, of course, entails getting loads of media coverage. So we have to offer up scary scenarios, make simplified, dramatic statements, and make little mention of any doubts we might have. This ‘double ethical bind’ we frequently find ourselves in cannot be solved by any formula. Each of us has to decide what the right bal- ance is between being effective and be- ing honest. I hope that means being both.”

Frågan om det är rätt att ljuga är intressant. Det är uppenbart att det är rätt att ljuga i många situationer. Vi har inte en moraliskt plikt att informera omgivningen om allt. Men detta gäller när folk frågar efter sådant de inte har med att göra. Att bara ljuga i oträngt mål för eller för att i största allmänhet uppnå mål man uppfattar som hedervärda är en annan sak.

Schneider är tydligtvis av uppfattningen att det i största allmänhet är rätt att ljuga i ett gott syfte. Detta leder till två frågor:

1. Har forskare en särställning eller är det ok för exempelvis politiker och bankdirektörer att sprida falskt information bara de kan motivera det med ett föregivet gott syfte?

2. Finns det anledning att tro att det fungerar? Uppnådde Paul Erlich, Romklubben och andra delar av miljörörelsen något genom sina fullständigt ogrundade skräckscenarier?  Vann klimatdebattören Per Holmgren något genom att säga att vi måste avskaffa demokratin för att motverka klimatförändringarna (det är oklart om Holmgren ljög, han kanske faktiskt tror att diktatur är bra för miljön – tanken är inte ovanlig utan återfinns bland annat i Al Gores bok Earth in the balance men mer sofistikerat formulerad)?


Riskfritt att låna till misskötta kommuner — vi andra får stå för fiolerna

Hans Jensevik på kreditvärderingsbolaget Kommunrating varnar för Kommuninvests obligationer. ”De liknar subprimelån” säger han enligt DI och menar att Kommuninvest har lånat ut miljarder till Greklandskommuner, det vill säga kommuner som har en ohanterlig nettoskuld.

Tomas Werngren som är VD på kommuninvest avvisar kritiken:

”Vi har ett system för när kommuner får för stora utgifter . . . Då finns skatteutjämningssystemet…”

Jotack. Vi i Solna påminns om detta. Typ 500 000 000 gånger per år.

Stjernkvist (s) ångrar sig

Enligt Dagens Samhälle tycker Lars Stjernkvist, för detta partisekreterare i sossarna och numera kommunstyrelseordförande i Norrköping, inte att organisationen Sveriges Kommuner och Landsting skall användas som politisk plattform av majoriteten.

Annat ljud i skällan var det i söndagens debattartikel i Aftonbladet då LS felaktigt trodde att vänsterblocket höll på att få majoritet i SKL:

”Den rödgröna SKL-ledningen kommer att förfoga över en värdefull expertkunskap. Självklart kan den användas för att påverka, om än inte regeringen Reinfeldt, så i alla fall opinionen och därmed på sikt samhällsklimatet i stort.”

Men nu är han alltså av annan uppfattning och hävdar att han blivit missuppfattad…

Det är uppenbart att en mandatperiod i oposition inte räcker för att tvätta bort tendensen till maktmissbruk. Den sitter i ryggmärgen på varje sann sosse.