De senaste inläggen

Miljöpartiet riskerar att bli Vänsterpartiets nyttiga idioter*

Solnas kommunfullmäktige sammanträdde i går, måndag.

En av vänsterns (v, Mp) motioner handlade om att Solna stad borde räkna ut sitt ”Ekologiska fotavtryck”.

Mia Fällström, Vänsterpartiets nya stjärnskott med bakgrund i vänsterfascistiska sektrörelser, anförde trupperna med OH-bilder.

Argumentationslinjen är att vår svenska (västerländska) livsstil är ”ekologiskt ohållbar” vilket visas av att vi använder ”fem jordklot”. Slutsatsen av detta är att Solna stad borde inför ett enormt komplext och ideologiserat sätt att mäta stadens resursförbrukning. Det är det som kallas att mäta det ”ekologiska fotavtrycket”.

Självklart sade vi i alliansmajoriteten nej till dumheterna.

Vi mäter nämligen redan med energieffektivisering och återvinning. Vi vet dessutom exakt hur mycket co2-Solna släpper ut. Solna är en av de bästa kommunerna i landet på området, men arbetar naturligtvis vidare. Vi behöver inte krångliga mätmetoder som skulle kosta minst en heltidstjänst för att göra detta. Fakta finns ju på alla nivåer i det svenska samhället. Naturvårdsverket, ScB, Energimyndigheten o s v har databaser och det läggs ut miljoner och åter miljoner på forskning förutom de insatser som görs av näringslivet.

Ett par korta reflektioner över argumentationen:

1. De försöker framstå som moraliskt överlägsna genom att kräva att vi i Solna och Sverige skall minska vår resursförbrukning med cirka 80 procent. Det är naturligtvis fullt möjligt att göra detta. Men då kollapsar samhället. Nordkorea, Afghanistan, Sudan klarar sig på de nivåerna – om ”klarar sig” nu är termen…

2. Vad menar jag med att beräkningen av ”ekologiskt fotavtryck” är ideologiserat? Är inte alla sätt att beräkna ideologiserade i den mening att man alltid måste bestämma vad som skall mätas och räknas? Jo, så är det. Men tanken att vi exempelvis skall räkna in resursförbrukningen från importvaror snarare än att den räknas där varorna produceras är extremt ideologisk och ingår naturligtvis i en protektionistisk och totalitär agenda. Få saker kräver att så mycket makt och kontroll överförs till statsmakten som möjligheten att styra och avgiftsbelägga varuströmmar.

Och här har vi naturligtvis grunden för vänsterns miljöengagemang. Miljöfrågan är för dem ytterligare ett strategiskt verktyg för att ta kontroll över samhället och minska medborgarnas frihet – gärna till ett absolut minimum.

Observera att detta inte är grunden för allt miljöengagemang. Mitt är till exempel inte grundat i en önskan att införa någon form av kommandoekonomi. Miljöpartiet har historiskt sett försökt gå en medelväg och behålla både sitt demokratiska engagemang och utvecklingsoptimism. Tyvärr ser vi hur Mp blir allt mer influerat av den rena vänsteragendan. Det är därför de bildade allians med v och s på riksplanet och det är därför de skriver motioner med v i Solna.

Men v är naturligtvis inte särskilt intresserade av miljön. De är intresserade av politisk kontroll över alla delar av samhället.

* ”Nyttig idiot” var Lenins ord för dem som stödde den kommunistiska statskuppen i Ryssland utan förstå att de gjorde det eller konsekvenserna av det. Vänstern har alltid varit bra på entrism och folkfrontstaktik, det vill säga att utnyttja andra rörelser för sina syften eller skapa till synes oskyldiga organisationer de kontrollerar. Fredsrörelsen på 70-talet var en sådan, finansierad av Sovjet.

S har missat vad 3 procent betyder över tiden

Stefan Svallfors har skrivit intressant på Aftonbladets ledarsida.

En kort sammanfattning är att svenskarna stöd för välfärdsstaten kvarstår och att moderaterna och alliansen har lyckats hitta en strategi för att förändra utan att utmana detta stöd. Rimlig analys.

(S) å sin sida har gjort misstaget att inte förstå vad 3 procents tillväxt betyder. En bra tumregel är att 10 procents årlig tillväxt ger en fördubbling av BNP och därmed välstånd på 7 år. 7 procent ger motsvarande på tio år och 3,5 procent på 20.

Det betyder att vi har ungefär fördubblat vårt välstånd sedan 1990.

När folk får 100 procent mer stålex i lädret förändras deras konsumtionsmönster. Plötsligt får de möjlighet att skaffa en personlig tränare och ögonoperationer. Då frågar sig också många varför de inte kan få köpa städning eller en höftledsoperation till mormor?

Det är självklart. Men dessa personer blir då plötsligt uppläxade av sossarna som tror att en önskan om lite städhjälp är ett uttryck för en värderingsförskjutning mot ett hyllande av ”pigsamhället”. Till sist har sosseretoriken börjat jämställa alla som har jobb med ”de rika” (ett ord som sossar liksom spottar ut med en agressiv grimas).

På några år har sossarna därmed lyckats stöta bort stora delar av medelklassen i städerna — det vill säga den breda och tongivande delen av samhället. Det är politiskt förödande. Inte ens diktaturer klarar sig utan medelklassens stöd.

Det gäller att (låtsas) vara som alla andra

Jag känner några kineser som bor i Sverige. De heter sådant som Jan, Peter och Erik. Men de är naturligtvis inte alls är döpta till vanliga svenska namn. De vet att den som vill bli framgångsrik i ett samhälle bör smälta in. Ett av sätten de använder är att ta sig ett svenskt namn. Förmodligen har de fler strategier för att verka svenska i offentligheten. Riktigt kinesiska är de hemma hos familjen och med sina kinesiska vänner. Det gör dem inte mindre kinesiska, men det gör dem förmodligen mindre arbetslösa.

Amerikanen Shankar Vedantam skriver i sin bok The Hidden Brain om en skola i Kanada. Skolan är programmatiskt mångkulturell. Föräldrar, skolledning och lärare är alla med på tanken att barn från olika etnisk bakgrund och med olika hudfärg skall blandas. Barnen är inledningsvis helt ”färgblinda”. När de är sex-sju år är det en härlig blandning i lekarna på skolgården och bland gästerna på barnkalasen.

Men när barnen växer blir kamratkretsarna allt mer enfärgade och monokulturella. I tonåren har uppdelningen blivit närmast total. Misstänksamhet och fördomar spirar.

Detta är naturligtvis inte resultatet av att barn genomgår någon etnisk eller rasistisk väckelse vid en viss ålder. I stället handlar det om resultatet av tusentals mikrobeslut som över tid fattas av alla elever var för sig. Eleverna känner sig omedvetet tryggare med kamrater som liknar dem själva, föräldrar och syskonkrets. Det påverkar valet av vänner.

Samma effekt kan observeras i en annan skola. Den satsar på att överbrygga de barriärer som finns i det kanadensiska samhället på grund av tvåspråkigheten. I skolan går elever med både franska och engelska som modersmål. Undervisningen är på engelska på förmiddagen och franska på eftermiddagen. Men även på den skolan sker efterhand en spontan uppdelning beroende på modersmål. Detta trots att alla elever talar båda språken perfekt och dessutom är relativt homogena när det gäller mode, fritidsvanor, och normer.

Årmiljoner av evolution har gjort oss människor till experter på att identifiera skillnader och skapa kategorierna ”vi” och ”dom”. ”Vi” är vår flock, de vi träffar regelbundet eller som ser ut, låter och beter sig som vi. ”Dom” är alla andra.

Varje identifierbar skillnad kan ligga till grund för en uppdelning. Misstänksamheten mot ”dom” är också naturlig. Bland naturfolk är fiendskapen mellan grannstammar oftast djup och attityderna är skoningslösa. Att grannstammarna i själva verket är nära släktingar som startade egen låda för några decennier sedan är ofta okänt i samhällen utan skriftspråk och en medellivslängd kring 30 år. Även i relativt moderna samhällen där olika etniska grupper levt sida vid sida under lång tid kan fiendskapen fås att blossa upp på kort tid.

Att uppfatta det främmande eller avvikande som hotfullt är en mycket stark instinkt. Det krävs inte någon etnisk dimension eller något uppenbart skrämmande. Svart hår, ordentligt med kajalpenna, lite järnskrot i nyllet och ett par svarta jeans räcker för att vuxenvärlden skall uppleva vanliga villaungdomar från grannskapet som hotfulla.

Konsekvensen är att det multikulturella projektet har en brant biologisk uppförsbacke.

Den mest verkningsfulla strategin för integration är därför att ta efter majoriteten när det gäller kläder, språk, vanor och värderingar. Huvuddukar, slöjor, kaftaner, fez, radband, stora skägg och mustascher utgör i det svenska samhället ett hinder för integration. Stor Stetsonhatt och ormskinnsboots till mörk kostym är inte heller att rekommendera. Svart hatt, rock och korkskruvslockar går bort. Öppen sexism och allt för expressiv religiositet är inte heller bra. Detta gäller i Sverige. I andra kulturer gäller andra regler.

Men en regel är universellt mänsklig. Avvikelser skapar otrygghet och avstånd. Vill du bli integrerad, gör allt du kan för att likna majoriteten i offentliga sammanhang.

Magnus Nilsson

Budskap måste hänga ihop för att vara trovärdiga

KD:s nya partisekreterare Acko Ankarberg Johansson intervjuas i Dagens Samhälle.

Hon förklarar partiets problem med att de varit ”för duktiga och för snälla”. Till skillnad från moderaterna som är slarviga och taskiga, då får man förmoda…

Men jag tror att förklaringen finns i en annan del av intervjun.  Acko får en fråga som utgår från att det i partiets valanalys står att partiet ”uppfattas” som homofobiskt. Så måste man skriva i en valanalys, sanningen är att KD till stor del är homofobiskt.

Acko försvarar därefter partiets motstånd mot samkönade äktenskap med att ”staten skall inte lägga sig i hur kyrkor gör och tänker, det skall deras egna medlemmar göra”.

Det är ett bra argument. Jag håller med om detta.

Men KD:s problem är att ingen tror att de verkligen tycker så. KD är vid sidan om MP och V Riksdagens mest moraliserande och pekpinneviftande parti, tryfferat med livets ordare (rena knäppgökar, på vanlig svenska). Omsorgen om församlingarna valfrihet är ett ad hoc-argument som tas fram just i denna fråga.

Fotbollen gratis för kommunen i Solna

I Dagens Samhälle finns en sammanställning av de kommunala kostnaderna för fotbollsarenarna i några svenska städer.

I de goa gubbarnas Göteborg lassar kommunen in 19 000 000 årligen i Gamla Ullevi och Rambergsvallen. Kommunens kostnad per allsvensk matchbiljett är 71 kronor.

Högst subvention per biljett har Trelleborg med 103 kronor.

Bilden är likartad i hela landet.

I Solna är motsvarande siffror 0 kronor och 0 kronor.

Det är som det skall vara.

Vi är ju faktiskt lite bättre än alla andra!

Att IKEA som alla andra företag agerar företagsekonomiskt rationellt och har ägare som försöker maximera sin vinst är uppenbarligen ett viktigt avslöjande. Likaså att bilden av företaget inte helt och hållet överenstämmer med verkligheten.

Hur kommer sig detta? Varför är självklarheter något som kan avslöjas?

Anledningen är mycket enkel. IKEA är ursprungligen ett svenskt företag. Och eftersom svenskar i likhet med alla andra folk uppfattar sig som en aning mer vanliga, förnuftiga, solidariska och hederliga har vi fått för oss att IKEA (och dess ägare) också har de egenskaperna.

IKEA:s reklam- och PR-byråer har genom åren spelat skickligt på denna föreställning. Så skickligt att svenskarna har börjat använda IKEA som en av grunderna för sin nationella självbild. Ställföreträdande stolhet är också en allmänmänsklig egenskap: idrottsmän, knugen, Volvo, IKEA, avsaknad av korruption (Ha!), offentlig sjukvård, dagis, att vi älskar naturen och FN och bla bla bla ligger till grund för vår bild av oss själva som lite annorlunda och bättre än alla andra folk.

Det är därför man kan avslöja det självklara.  Svenskarna tror ju att det som är självklart för alla andra inte gäller dem. Vi skulle ju vara lite bättre.

Jaha, än sen då?

Varför hatar så  många mig?

Den frågan ställer sig Marcus Birro och undrar varför han skall straffas. Till att börja med är det knappast särskilt många som hatar Birro. Men det finns en handfull knäppskallar som öser galla över honom i olika nätfora samt en eller annan ”kändis” vars vård av personligt varumärke kräver uppmärksamhet.

Jag hatar verkligen inte Birro. Tvärt om. Vi har en del gemensamt och han är en lysande författare och dramatiker.

Men han har ett drag som gör honom svårsmält. Nämligen hans egocentricitet och grandiosa självbild. Hans krönikor handlar nästan alltid om honom själv och hans känsloliv. Tonfall och formuleringar är kemiskt rena från självdistans, medan han har en närmast oändlig distans till sina läsare och sin omgivning.

Han verkar tro att han är den ende som har drabbats av tragedier, som är ledsen, känner sig otillräcklig och svag. Han verkar också tro att han är den ende som fått barn och som älskar sina barn.

Texterna ger en känsla av att om man sutte med Birro över en fika och lyssnade på honom, och dristade sig till att säga att ”ja, så där känner jag också ibland” så skulle man mötas av hans tomma blick och frågan ”Jaha, än sen då?”

Kampen mot mänskligheten

Nina Björk intervjuas i Expressen.

Hon har fått någon sorts pris. Säkert ett viktigt pris och säkert välförtjänt.

Men när jag läser texter skrivna av de där självrefererande feministbrudarna får jag alltid känslan av att det handlar om en subkultur minst lika verklighetsfrämmande som kotterierna vid det franska hovet ett par årtionden före revolutionen. De är naturligtvis inte lika långt från folket i materiellt hänseende, men förmodligen längre bort i intellektuellt.

Det mest slående är synen på människan som helt befriad från sin biologiska natur. Nina Björk har uppenbarligen svurit i den feministiska kyrkan genom att skriva om att det känns kymigt att lämna ett ledset barn på dagis.

Men hur kan någon uppleva denna helt naturliga känsla som ens värd att avhandla offentligt? Barn är beroende av sina morsor. Evolutionen har gjort att barn piper lite när mamma är borta eller går sin väg.  Det är en signal som gör att mamman nästan oemotståndligen vill ta hand om det pipande lilla barnet. Om denne funktion inte funnes skulle vi ha gått under för typ 5 000 000 år sedan.

Samtidigt måste de små människovalparna lära sig att leva utan morsan för att ta sin plats i flocken med de andra valparna. Processen är lite smärtsam. Pip pip pip. Det är inte så roligt, men det är nödvändigt. Dessutom tar det bara några minuter för normala barn för att uppslukas av leken med kamraterna. Mamma är glömd och livet är roligt igen.

Men att Nina Björk medgett att hon har denna enkla evolutionära programmering har alltså lett till att blivit kritiserad av sina kompisar i feministkotteriet.

För bland dem är föreställningen om att vi människor har en biologiskt natur en ideologisk avvikelse som kallas ”biologism”. De har i grunden samma föreställning om människans biologiska natur som amerikanska religiösa fanatiker — nämligen att människan inte är ett av djuren utan något helt annat.

Feminismen är förvandlat från en rörelse som kräver lika rättigheter för kvinnor och män till en religiös rörelse som bekämpar människans själva mänkslighet.

En oerhört viktig markering…

Enligt tidningen Riksdag & Departement vill Bolivias regering att tuggandet av kokablad inte skall vara fördömt av FN då det är en viktig del av Bolivias kultur. Svenska regeringen har kraftfullt motsatt sig denna skenande knarkliberalism.

Jag har inte varit i Bolivia. Men jag har varit i Peru  och vandrat i Anderna. Därför kan jag meddela att kokate serveras på (gissningsvis) samtliga restauranger och hotel i Cusko och ingår som standarddryck hos alla de lokala arrangörerna av vandringsturer på Inkaleden (dvs de som anlitas av exempelvis svenska researrangörer). Effekten sägs vara ungefär som en stadig espresso vilket betyder att den i praktiken kan vara uteslutande placebo.

Jag vet faktiskt inte om detta allmänna kokatedrickande är tillåtet eller förbjudet. Men oavsett detta tycker jag vi kan kräva en kraftig reaktion från den svenska regeringen. Folk knarkar faktiskt hur som helst. Varför inte stänga ambassaden i Lima som protest?

Låt ägarlägenheterna bli spjutspetsen i en avreglering av hyresmarknaden

Björn Wellhagen på Sveriges Byggindustrier skriver utmärkt i dagens DI om ägarlägenheter.

Han påpekar att om ägarlägenheter kunde hyras ut med fri prissättning skulle de kunna nyproduceras med lönsamhet på samma vis som dagens bostadsrätter.

Men de skull också kunna bli attraktiva investeringsobjekt med relativt säker avkastning. Få kan köpa en hel hyresfastighet, men ganska många skulle kunna (till att börja med) köpa en eller ett par ägarlägenheter för att hyra ut.  På så sätt skulle ytterligare investeringskapital söka sig till nyproduktion av bostäder.

Kommunala bostadsföretag skulle fortfarande kunna existera liksom bruksvärdessystemet för stora fastighetsägare.