De senaste inläggen

SvD:s ledarsida överger rationaliteten

DN:s och Expressens ledarsidor har överraskande nog båda intagit en rationell hållning inför de konsekvenserna för japansk kärnkraft som orsakades av den unikt kraftiga jordbävningen och den efterföljande tzunamin.

Däremot har Zanna Rayman på SvD:s ledarredaktion valt en totalt irrationell hållning:

”Det betyder att användningen av kärnkraft måste bygga på att vi tänjer vår fantasi till det yttersta och målar fan på väggen. Detta bör vara ett ständigt pågående arbete.”

Med tanke på att kärnkraftens risker av allt att döma har kraftigt överdrivits ända sedan 70-talet, vilket exempelvis i Sverige har orsakat både elbrist och åldrade kärnkraftverk är detta en fullständigt orimlig hållning. Uppgiften hos alla som deltar i samhällsdebatten bör snarare vara att påpeka att kärnkraften är en av de säkraste sätten att producera el.

Dumhet och brist på proportioner…

Katastrofer utlöser alltid de mest hjärndöda reaktioner från media, politiker och tyckare.

En lika korkad som vanlig kommentar är att ”detta visar hur sårbart det moderna samhället är”.

Visst. Det är självklart att om vi har många tekniska prylar och stora system kommer sådana att gå sönder i högre utsträckning jämfört med om exempelvis lever på stenåldersnivå.

Men det är inget problem. Vi skaffar nya prylar. De som dog vid den tzunamidrabbade japanska kusten skulle knappas ha varit mindre döda bara för att de hade varit utan internet eller andra moderniteter.

Tvärt om gav modern teknik möjlighet till vissa förberedelser, även om de var otillräckliga inför ett skalv som var, typ, sju gånger kraftigare än man planerat för. Tack vare modern teknik får de katastrofdrabbade redan någon form av hjälp. Det japanska samhället fungerar och det skeppas in mat, medicin, hjälppersonal och utrustning.

Vi kommer förmodligen aldrig nå en sådan teknologisk nivå att vi blir immuna mot geologin, men det är ett helt annat problem. Vi kan ju inte beskylla teknologin för att vi inte är allsmäktiga.

När det gäller kärnkraftverken är det fantastiska att de faktiskt klarade en jordbävning många gånger kraftigare än de var designade för. Fortfarande är det ett ganska litet antal personer som dödats eller blivit skadade. Alla dessa tillhör dessutom personalen och katastrofteamen, det vill säga människor som visste exakt vad de utsatte sig för.

Utsläppen av radioaktivitet är fortfarande marginell och om det sker (eller har skett) en härdsmälta kommer den att hamna i den stora grafitbädden under reaktortanken, kallna och kunna tas om hand. Dyrt och besvärligt, men ingen katastrof.

Jämfört med mycket annat som har drabbat japanerna för tillfället är just kärnkraftsproblemen för tillfället marginella.

Men återigen. När det gäller just kärnkraft försvinner alla proportioner. Three Mile Island-olyckan används fortfarande som exempel på kärnkraftens risker trots att ingen dog eller skadades och bara en marginell mängd radioaktivitet släpptes ut.

Lätt att vara företagsvänlig

Full årsavgift för ett företag som startades i december. Dubbla fakturor och inte en chans att få en avbetalningsplan. Tjänstemännen hävdar felaktigt (eller lögnaktigt) att de tvingas av lagen. Så behandlar politiker och byråkrater sina företagare i s-kommunen Nynäshamn, enligt Svenskt Näringsliv.

Jag kan tala om att så gör vi inte i Solna.  Det är ett av skälen till Solna ligger högst eller i vilket fall högt i rankingar om företagsvänlighet.

Egentligen är det inte så svårt att vara företagsvänlig. Det handlar huvudsakligen om att tillämps sunt förnuft och vanlig hygglighet.

Nog så svårt för sossar, dock.

Kristen självömkan — man får inte kalla evolutionen för ”vår tids största bluff”

Den s k superpedagogen Stavros Louca har kallat evolutionsteorin ”vår tids största bluff”. Inte oväntat har ganska många reagerat över detta.
Nu tas Louca i försvar av Per Ewert från ”Claphaminstitutet” som säger följande:

”Det måste vara möjligt att framföra kritiska aspekter på evolutionsteorin både ur vetenskaplig och filosofisk synvinkel.”

Det är det också.  Evolutionsteorin genomgår hela tiden omfattade revideringar i och med att vi får allt mer material, kan studera DNA i detalj och även göra laboratiorieexperiment som visar att antagandena om hur det naturliga urvalet fungerar faktiskt stämmer. Grundantagandet, att det naturliga urvalet kan förklara livet på jorden, står dock tillräckligt starkt givet alla normala bedömningsgrunder. Att inte acceptera grunderna i evolutionsteorin är bara ett tuppfjät från att tro att jorden är platt.

Reaktionen från Claphaminstitutet är typisk för den religiösa hållningen till kritik: en sorts självrättgfärdigande självömkan. Man kräver rätten att få säga vilka fnoskigheter som helst utan att behöva bli kritiserad eller ifrågasatt med hänvisning till att att man måste få ”framföra kritiska aspekter”.

Men att kalla något för århundradets ”största bluff” är ett totalt avståndstagande.

Är shale gas något att ta på allvar?

Jag måste erkänna att jag är skeptisk men den här artikeln i Spiegel Online om shale gas går i linje med andra jag läst i hyggligt etablerade medier. Nya borrningsmetoder gör tidigare otillgänglig eller ekonomiskt oanvändbar naturgas möjlig att utvinna. Reserverna är enorma och finns på ganska många håll i världen. Förmodligen även i Skandinavien.

Om uppgifterna stämmer betyder det mycket både för vår framtida energiproduktion och för maktbalansen i världen. Ryssland förlorar sitt järngrepp över den europeiska gasmarknaden och USA-Kanada kommer upp på banan igen.

Jag är som sagt skeptiskt, men gissar att fortsättning följer…

Hur gammal är gammal?

Det är kanske meningslöst att skriva ytterligare ett inlägg om sossarnas ledarvåndor.

Men ett argument mot Sven-Erik Österberg är att han är så gammal. Det har gjort att åtminstone jag har haft för mig att karln är, typ, 65. Det är i sig inte jättegammalt för att vara politiker, men visst.

Men det är helt fel. Österberg är 55 år gammal. Det betyder att om han vinner nästa val och så ytterligare ett kommer han 2022 att avgå vid 67 års ålder.  Och det som sagt om han klarar att vinna val och vara statsminister i två mandatperioder.  Och det är i någon mening ett SF-scenario.

Min poäng är det märkliga i att en 55-åring betraktas som för gammal för att bli partiledare. Inte ens på vikingatiden betraktades 55-åringar som förbrukade om de var vid liv och fullt friska.

Den som tror att en partiledare måste vara ung för att attrahera unga människor har glömt vilket perspektiv unga människor har. Den som är 18, 20 eller 25 uppfattar inte en 35-åring som ”ung”.

Inte så konstigt att Butler-Batljan flyr politiken

Ilija Batljan (s) är på väg in i fastighetsbranschen. Den som läser Nynäshamnsposten kan följa hur bra det gick när han gav sig ut på fastighetsäventyr med Nynäsbornas pengar.

2008 skulle Nynäshamn sättas på kartan. Ett nytt sporthotell skulle uppföras. Kommunen gick i borgen för 4,5 miljoner och lovade dessutom att låna ut pengarna om det blev nödvändigt. Bara V och MP motsatte sig detta (Nynäsmoderaterna var natuuuurligtvis med noterna).

Det blev nödvändigt och 2009 lånade kommunen ut 4,5 miljoner.

Bolaget som skulle uppföra bygget ägdes av Ilijas kompis Pekka Peltola. Han var för säkerhets skull även ordförande i Hockeyklubben som arrenderade marken sporthotellet skulle byggas på och ägde P&L Development AB som skulle sköta själva bygget.

I mitten av augusti brann den halvfärdiga byggnaden ned. Polisen misstänker att branden var anlagd.

10 miljoner i försäkringspengar betalades dock ut och ett nytt bygge påbörjades.

I augusti 2010 var dock pengarna slut och huset fortfarande inte klart. Kommunen vägrade att låna ut mer pengar och Pekka Peltolas bolag gick i konkurs.

Nu står bygget där, drygt halvfärdigt. Kommunen förlorar sina pengar, underleverantörerna en del av sina och Pekka Peltola är försvunnen utomlands.

Till råga på allt är det oklart vem som egentligen äger kåken.

Och vår vän Ilija har som sagt lämnat politiken.

Ungt geni – selektivt minne

Peter Wolodarski tar en stroll down memory lane i gårdagens DN.

Han påpekar att Sverige under den senaste finanskrisen har klarat sig bra men att det delvis beror på tur snarare än att regeringen har valt att hålla koll på statsfinanserna.

Annat var det i början på 90-talet då Sverige hade otur och drabbades hårt av krisen. Ann Wibble (och Carl Bildt) fick bära hundhuvudet.

Iakttagelsen är inte helt felaktig. Det är olika kriser då och nu. Det har gått ett par decennier. Sverige är inte samma land.

Det intressanta är att Wolodarski inte nämner den enskild viktigaste faktorn bakom att Sverige drabbades så extremt hårt i början på 90-talet: den fasta valutakursen och det åtföljande kronförsvaret.

Vi talar om det förmodligen största intellektuella haveriet i modern svensk ekonomisk-politisk historia. Där alla erfarenhetsbaserad kunskap om penningpolitik fick stå tillbaka för grandiosa föreställningar om statsmannaskap, nationell prestige och beställsamhet mot eliten i EU.

Folkpartisten Wolodarski skulle ju kunna ha ägnat detta en bisats…

Majoriteten plundrar som vanligt minoriteten

I framtiden blir vi fler gamlingar (jag kommer att vara en av dem om jag får leva och ha hälsan).

Det betyder att färre yrkesaktiva kommer att försörja en växande grupp pensionärer. Problemet för kommunerna är att det betyder att ökande servicebehov skall finansieras av vikande skatteintäkter.

ScB har gjort en rapport som presenteras i dag i DN.

I detta sammanhang är det oundvikligt att det kommunala utjämningssystemet uppmärksammas.

ScB-artikeln skriver inte explicit om detta men bidrar genom sina exempel till föreställningen om att det finns ett litet antal kriskommuner som får stöd. Det verkar motiverat. Gamlingar i Pajala kan faktiskt inte tillåtas svälta ihjäl.

Men man skall vara på det klara med att de som bidrar till systemet netto är en handfull kommuner. De riktiga kriskommunerna är också ett ganska litet antal (och har få invånare).

Men däremellan finns en massa kommuner som är nettobidragstagare utan att vara i närheten av att ha några riktiga problem. De bygger idrottshallar och äventyrsbad eller driver gym och andra företag för extrapengarna som ramlar in utan motprestation.

På samma sätt är det med utjämningssystemet mellan landtingen. Stockholm Läns Landsting är den enda nettobetalaren. All andra landsting, inklusive skåningarna och de goa gubbarna i Sveriges Palermo med omnejd är vinnarna.

Birro självömkar igen…

Jag har aldrig upplevt religion som ett problem. Jag är född kristen i ett kristet samhälle. Vit heterosexuella man uppvuxen på Östermalm.

Därtill är jag uppvuxen i Sverige och med den svenska varianten av kristendom. Det är en trivsam religion av hobbykaraktär. Kristendomen i Sverige är exempel på en religion som har fått sina anspråk och grandiosa självbild nedskurna till anständig nivå av upplysning, modernisering och rationalitet.

Då är det som Marcus Birro lätt att få för sig att religion i huvudsak står för andlig utveckling, tröst, kärlek och gemenskap. Då är det lätt att få för sig att de som angriper religionen gör det av ren, tanklös och destruktiv ondska.

Men för den som exempelvis är homosexuell och därmed ingår i en grupp som för bara ett par decennier sedan var utstött även i Sverige är det mindre självklart att se kristendomen som inkluderande och kärleksfull lära. Fortfarande i dagen Sverige är den homofobi som existerar koncentrerad till religiösa grupper – både kristna och muslimer.

I länder som Iran, Nigeria eller Saudiarabien där religion fortfarande har en stark ställning och inte tvingats ta hänsyn till civilisatoriska krafter hänger man folk i lyftkranar, piskar eller stenar folk till döds för homosexualitet eller sex utanför äktenskapet.

Motviljan mot religion bland exempelvis homosexuella är med andra ord emellanåt fullt motiverad. Alla tillhör inte den privilegierade grupp av vita män som har förmånen att bo i Sverige. Vi har ju sällan råkat ut för något värre än att tvingas inse att vi ingår i kategorin ”gamla gubbar” eller som i mitt fall ”gamla moderatgubbar”.

En annan sak är att en del av provokationerna mot religionen i Sverige kan framstå som en aning orättvisa just därför att svenska kyrkan är så hygglig och tolerant.

Å andra sidan är de religiösas påhopp på ateister ungefär lika urskiljningslösa. Det är rätt få av oss ateister som oprovocerat ger oss på religiösa och ifrågasätter deras uppfattningar. Den grupp Birro skäller efter består förmodligen av färre än 100 personer allt som allt.