Klart vi alla är rasister…

Per Wirtén skriver i Expressen om rasism och att vi alla är rasister.

Jag tror han har alldeles rätt. Däremot har han fel i vad som förefaller vara ett antagande att rasismen är ”strukturell” i meningen kulturellt grundad och inlärd, likaså i att den alltid består att i att vita är rasistiska mot svarta.

”Rasism” i meningen misstänksamhet mot människor från andra folkgrupper är av allt att döma biologiskt betingad. Människan är utvecklad under hundratusentals år och vi har en lätt modifierade afrikansk aphjärna. Vår naturliga miljö är små grupper av individer där alla är nära släkt. Andra grupper utgör hot även som enskilda individer. De jagar våra bytesdjur, rekar för krigshandlingar, sprider sjukdomar (och vill åt våra kvinnor). Det finns goda skäl att vara minst misstänksam mot främmande hannar. Säkrast att slå ihjäl dem. Främmande honor är däremot inget problem. Kommer det in tre svarta tjejer på krogen tänker min aphjärna ”gulligt med mångfald”. Kommer det inte tre svarta killar säger samma aphjärna ”vad f-n gör dom här?”. De av er manliga läsare som säger något annat ljuger. Chimpanser gör ungefär likadant. Utomstående hannar dödas, utomstående honor tas glatt upp i flocken…

Det är därför naturfolk ständigt ligger i krig med varandra. Även vi i Europa har krigat oss genom världshistorien även om det för tillfället är något bättre, men inte för att vi har blivit annorlunda än vilken naturfolksstam som helst, utan för att vi mödosamt har lyckats skapa institutioner som hindrar vår natur att få utlopp.

En viktig skillnad är att vi i västvärlden har vidgat vår krets av människor vi uppfattar som vår egen grupp. I exempelvis Sverige har vi gått från att komma i slaggis med folk från grannbyn eller det angränsande landskapet, över att vara misstänksamma mot Danskar och Tyskar till att (som i min barndom) se på invandrade greker och italienare med misstänksamhet. I dag uppfattar vi greker och italienare som vanliga EU-medborgare — vår egen grupp. Riktigt misstänksamma blir vi idag först när vi träffar på människor från Arabvärlden och Afrika, och då i huvudsak om de ostentativt bär annorlunda kläder. Den muslimska fezen, burkan, huvudduken, ser vi som sätt att medvetet visa att ”vi är inte er grupp”, det vill säga en sorts krigsförklaring. Det är inte konstigare än att en AIK:are tycker det är viktigt att bära sitt lags färger, men allra viktigast är det den dag det är ett derby. Då vill man visa vilken grupp man tillhör och vilken grupp man inte tillhör, och smockan hänger i luften. Därmed inte sagt att de invandrare som väljer traditionella kläder gör det för att provocera. Det vanligaste skälet är att känna identifikation och stolthet över sin egenart. Men folk underskattar ofta vilket signalvärde kläder har. Jag minns när punkmodet kom och människor plötsligt blev rädda för 45-kilos tonårsbrudar för att de hade för mycket kajal och en säkerhetsnål i kinden.

Det förefaller som om vi människor ständigt söker tillhörighet och identitet i en grupp, och att föreställningen om ”de andra” är lika viktig som idén om vilka ”vi” är.

Om man släpper den underliga vanföreställningen om att det är de vita européerna som hittat på ”rasismen” i meningen misstänksamhet och fientlighet mot andra grupper av människor är det tydligt att fenomenet finns bland alla folk. Ofta i form av en grundläggande religiös föreställning om att den egna folkgruppen skapades först och har en särskild relation till Gud(arna), vilken är påbyggd med idéer om på vilket sätt de andra är underlägsna, eller allmänt udda och borde slås ihjäl. Att upplysningen och den vetenskapliga revolutionen i vår del av världen avsatte pseudovetenskapliga teorier om raser och rashygien som fick legitimera förtryck och utrotningskrig är inte så konstigt. Människor är inte mindre djur för att de uppfinner logik, matematik och skjutvapen. Men år andra sidan förbjöd britterna till sist slaveriet och resten av Europa och USA följde efter. I många andra delar av världen finns det fortfarande kvar.

Och det ”rasistiska Europa” är förmodligen kraftigt överrepresenterat när det gäller budgetkronor till flyktingmottagning, integrationsprojekt och värdegrundsarbete mot rasism per capita. Förutom att vi trots allt en gång formulerade idén om universella mänskliga rättigheter.

Sammantaget är det nog lika bra att acceptera att rasism i form av misstänksamhet mot andra folkgrupper är en känsla som vi fått av evolutionen och därför är svår att göra något åt i sig. Men när vi väl vet det är det fullt möjligt att hålla sin gamla aphjärna i strama tyglar. Det är faktiskt inte konstigare än att vi alla har en provkarta av andra totalt oacceptabla beteenden och önskningar som vi aldrig låter komma fram eller ens tillåter oss att tänka på. Det är det som är att vara civiliserad.

Be Sociable, Share!

Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Både kommentering och pingning är inaktiverat.

Kommentarer inaktiverade.