Irrelevanta argument för Borg

Den avgrundsreaktionäre Tonio Borg kommer av allt att döma bli kommissionär. Han efterträder sin landsman som fick avgå på grund av mutbrott.

Invändningarna mot Borg har varit fullt rimliga. Nämligen att han är emot abort, emot mänskliga rättigheter för homosexuella (nej, jag vet att det inte är en mänsklig rättighet att få gifta sig, men det är en mänsklig rättighet att slippa bli diskriminerad) och vill förbjuda skillsmässor.

Det intressant är att försvaret för Borg inte har varit att han hans åsikter är önskvärda. Istället har det byggt på tre andra argumentationslinjer.

1. Religionsfrihetsargumentet. Man har låtsats som om Borgs motståndare främst är emot hans katolicism. Men det är inte fallet. Man är emot hans åsikter. Att de eventuellt (alla katoliker delar inte hans åsikter) följer av hans religion är irrelevant. De hade varit fel även om han hade varit ateist, buddhist eller muslim.  Dessutom är religionsfrihet enbart att ha rätt att utöva sin religion, inte att få en gräddfil till offentliga ämbeten, att bli respekterad eller slippa kritik. Jag lägger märke till att det sker sällan att de som kräver respekt och tolerans för religioner bryter en lans för scientologin, vår (med rätta förvisso) mest mobbade religion.

2. Toleransargumentet. I korthet hävdas det att kritik mot Borg också innebär uppfattningen att människor med hans åsikter inte skulle ”få ha” offentliga ämbeten. Att kritiken skulle vara ett uttryck för intolerans. Men det är ren dumhet. De flesta jag känner är ytterst kritiska mot exempelvis SD och Vp. De anser att Sverige skulle vara ett bättre samhälle om dessa partier helt saknande representation i något beslutande organ. Men de anser inte att det betyder att SD eller Vp inte skulle ”få ha” några positioner. Och gissningsvis innebär inte ”tolerans” att man måste tycka det är ok med SD och VP i Riksdagen.

3. Ett ytterligare argument till förmån för Borg har varit att de frågorna inte ligger inom hans kompetensområde. Men det är ett sällsynt dumt argument. Klart det spelar roll vilka uppfattningar en kommissionär har. Han får en plattform, lånar auktoritet av EU och företräder EU som helhet. Viviane Redings pråmande för kvotering till bolagsstyrelser visar att det inte är bekymmersfritt att olika typer av extremister får en plattform, även om de inte direkt bestämmer över en en fråga.

Be Sociable, Share!

Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Både kommentering och pingning är inaktiverat.

Kommentarer inaktiverade.