Vem har glädje av journalistiskt underhållningsvåld?

Uppdrag granskning har gjort fel. Ett högst mänskligt och normalt fel i en stor organisation där man arbetar under tidspress.

Men man kan tänka sig hur Janne Josefsson hade hanterat detta fel om det hade varit någon annan än en medarbetare på Uppdrag Granskning som gjort felet:

— Hur kan man göra ett så oerhört grovt fel?

— Jo, vi hade rätt mycket att göra och…

— Men vad då mycket att göra? Ni har ju ett ansvar för att saker blir rätt?

— Jo, det håller jag med om, och vi ber om ursäkt…

— Men ber om ursäkt! Ni har just målat upp ett svenskt fackförbund som nazister? Det är ju oerhört allvarligt!! Vad skall ni göra för att detta inte skall upprepas?

— Vi håller på att ta fram nya kontrollrutiner som…

— Men nya rutiner säger du, vad skall ni göra konkret?

— Jo, bland anna skall vi…

— Vem har egentligen ansvaret för att det inte begås oerhört allvarliga misstag hos er? Det här handlar ju faktiskt om ryktet för hela världens fackföreningsrörelse!! Hur gick egentligen detta oerhört allvarliga misstag till?

— Jag har inte undersökt i detalj vad som hände, men…

— Så du menar att du inte vet någonting vad som pågår i den verksamhet du har ansvar för? Någon måste ju ha gjort detta allvarliga fel?

— Jo, visst, vi är jätteledsna och…

— Menar ni att svensk fackföreningsrörelse är nazistisk? Det är en ganska allvarlig sak i så fall. Tar du avstånd från påståenden om att svensk fackföreningsrörelse är nazistisk?

O s v…

 

Man skulle kunna tro att ovanstående satir är överdriven. Men jag har haft det tvivelaktiga nöjet att höra Janne Josefsson intervjua och jag kan försäkra att överdriften i så fall är ytterst marginell. När Uppdrag Granskning sänds är det mesta av Josefssons enorma aggressivitet bortklippt. Han förefaller ställa tuffa frågor, men om tittarna skulle få se vad som verkligen hände är jag övertygad om att de skulle bli chockade över hans beteende.

För det första har han en aggressionsnivå som gör att intervjun egentligen är en sorts utskällning. Ni vet det där sättet att skälla ut människor som bygger på att man utsätter dem för en tsunami av insinuanta frågor med i bästa fall ett vagt samband med eventuella verkliga förhållanden. Syftet är att intervjuoffret skall fås ur balans och göra bort sig, inte att tittarna skall få veta något om sakfrågan.

För det andra får den som intervjuas aldrig någonsin tala till punkt. Josefsson avbryter oftast efter bara några ord. Som journalist kan man vara tvungen att avbryta intervjuoffret om svaren blir allt för långrandiga och med allt för många perifera detaljer, men här handlar det om att avbryta efter några sekunder. Syftet är naturligtvis återigen att provocera fram ilska eller få intervjuoffret att tystna i en känsla av vanmakt. Vem som helst blir ju ställd när det som skall föreställa en dialog visar sig vara en situation där motparten inte lyssnar på svaren utan bara ställer nya frågor i form av aggressiva påståenden. Josefssons tonfall förekommer förmodligen annars bara på djupt dysfunktionella arbetsplatser med psykopatiska chefer.

Utgångspunkten för Josefsson är dessutom bisarr rent sakligt sett på minst två punkter:

1. Att det inte finns något som sådant som mänskliga misstag som inte är resultat av ont uppsåt eller brottslig ignorans. Vi som lever bland normala människor vet däremot att de flesta misstag sker som konsekvenser av okunskap eller förbiseenden och att detta är en fullt godtagbar förklaring. I Josefssons värld borde i princip alla misstag polisanmälas.

2. Att moderna organisationer bygger på att högste chefen detaljstyr alla sina medarbetare och vet allt som händer. Men alla som varit verksamma i större organisationer vet att dessa bygger på långt driven delegering. Ett stort antal personer har makt och ansvar och komplicerade arbetsuppgifter. Det är i princip meningslöst att ställa högre chefer till svars för vad som har hänt. Och ansvar tas genom organisatoriska förändringar därför att en modern organisation är just en organisation. I Josefssons föreställningsvärld består företag, kommuner och andra organisationer av betjänter som högste chefen detaljstyrs med order, belöningar och bestraffningar.

Självklart tror inte Josefsson detta. Men han gör sin indignationsjournalistik med ovanstående som dolda premisser i alla frågor han ställer.

I praktiken betyder detta att han serverar publiken en helt felaktig bild av hur samhället fungerar. Det finns sammanhang där ansvaret verkligen ligger på toppen och beslutsmakt inte är delegerad, situationer där chefer ger direkta order som skall åtlydas. Men det handlar om militär, polis, insatsstyrkor vid katastrofer och liknande. Men i vanliga förvaltningsorganisationer är det inte på det viset. Där kan det tvärt om vara ett bekymmer om chefer går in och detaljstyr eftersom verksamheten styrs genom generella instruktioner.

Man skall ha klart för sig vad som är målet här: det är inte att folkbilda eller ens avslöja missförhållanden, utan att först väcka indignation hos tittaren och sen servera en sorts underhållningsvåld. Mervärdet för tittaren är att först få känna rättmätig indignation och sen njuta av den ställföreträdande hämnden.

Det är för visso lika lite synd om makthavare som utsätts för granskning och drev som det är synd om proffsboxare för att de får på käften. De vet att det kan hända, det är frivilligt och de har betalt för att ta smällarna. Dessutom är det nödvändigt att journalister jagar i drev. Annars skulle missförhållande vara enormt mycket större.

Men det är ett problem när program som Uppdrag Granskning konsekvent skapar en dramatiserad verklighet helt utan kontakt med någon form av verklighet. Exakt vem gynnas av att man konsekvent bränner bort alla nyanser eller bygger indignationen på rena missförstånd och politiker och tjänstemän att framstå som halvkriminella dumskallar? Gynnas demokratin? Folkbildningen? En rimlig respekt och lojalitet med samhällsinstitutionerna?

Svaret är enkelt. Den ende som gynnas av Janne Josefssons journalistik är Janne Josefsson.

Be Sociable, Share!

Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Både kommentering och pingning är inaktiverat.

Kommentarer inaktiverade.