Onödig hälsoångest bland soffpotatisar

Jag tränar rätt mycket. Skälen är att jag gillar att åka skidor, paddla, kunna lyfta upp min motorcykel om jag råkar tappa den samt fånfänga (ett felslag, men det får bli kvar ”fånfänga” är ett ganska kul ord…).

Jag har lagt märke till att folk i min omgivning som inte tränar oroar sig för sin hälsa på grund av detta. ”Va´hälsosamt du är, säger de beundrande”. Samma tonfall kommer från diverse hälsocoacher i media. Träning är en förutsättning för god hälsa.

Men jag tror inte att träning har särskilt mycket med hälsa att göra.

De som i dag drar upp statistiken på förväntad medellivslängd är inte jogginggenerationen. Den består av folk som jag, dryga 50.

De som idag blir 85 har (statistiskt sett):

Nästan aldrig tagit ett löpsteg efter lumpen.

Inte gått på gym (särskilt inte kvinnorna).

Inte följt någon särskild modediet.

Inte haft fysiskt hårda jobb.

Växt upp med med blyad bensin, dålig inomhusmiljö och långt innan man blev medveten om riskerna med olika kemikalier.

Inte ägnat sig åt yoga, mediation, retreater, raw food-festivaler.

Växt upp under en tid då rökning var oerhört vanligt jämfört med i dag.

Med andra ord finns det ingen anledning att oroa sig för hälsan för att man inte tränar. Är man i medelåldern hyggligt frisk, inte akut smällfet och promenerar då och då kan man sannolikt vänta sig att leva uppåt 80-90-årsåldern.

Sen kan det vara roligt att träna av andra skäl och man kan uppfatta att ett rikt liv innefattar att ha hög fysisk arbetsförmåga — men ingen behöver kunna löpa 10 kilometer, yoga, träna med vikter flera gånger i veckan eller cykla 100 km om lördagarna för att hålla sig frisk.

 

 

Be Sociable, Share!

Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Både kommentering och pingning är inaktiverat.

Kommentarer inaktiverade.