Ingen tror ju att Tintin är på riktigt…

Blir barn rasister av Tintin? I så fall skulle jag vara fullblodsrasist. Läste Tintin långt upp i tonåren. Kunde länge citera hela avsnitt.

Tintin var nog inte ens det värsta jag läste när det handlar om fördomar, stereotyper eller i dag mindre acceptabla värderingar.

I min läsebok i ettan illustrerades bokstaven ”N” bland annat av en spolformad neger med jättelika plattfötter, spjut och sköld. I en annan bok jag hade fanns dikten ”Japanen är liten och gul, tycker du att han är ful?” komplett med bild av liten gul japan. Minns även sagan om Lilla svarta Sambo och visan om ”Negerdoktor pillerman”. För att inte tala om visan om att i ”kina går kineserna med långa bamburör, de piskar missionärerna och steker dom i smör…” Och så vidare.

En av mina första stora litteraturupplevelser i tioårsåldern var en kioskvästernserie om en revolverman som hette Fargo. Det var en orgie i detaljerat våld och enorma mängder av vad som bara kan etiketteras som pornografi. Mina föräldrar skulle ha tagit ifrån mig böckerna om de vetat, men trodde förmodligen att det var vanlig vilda västern.

Men jag vågar påstå att jag inte är rasist. Jag har inte ens några fördomar mot andra nationaliteter eller kulturer. Jag har sannolikt en del felaktiga uppfattningar och en del stereotyper som bygger på egen observation men kanske inte skulle klara en noggrannare undersökning. Till exempel präglas min bild av japaner av att man kan gå på den offentliga toaletten (och till och med sätta sig ner) på Tokyos största t-banestation medan man knappt vågar sig in på en offentlig mugg i Stockholm på grund av stanken. Jag uppfattar således japaner som renliga medan svenskar är ovanligt äckliga typer som accepterar att offentliga miljöer förfaller och inte ens orkar sikta när de pinkar. Även turkar förefaller vara betydligt renligare än svenskar. Men det är kanske helt och hållet fel…

Till saken hör att min barndom upp till tioårsåldern även präglades av massiv religiös indoktrinering. Men jag är inte religiös och kan inte minnas att jag någonsin trott på Gud. Det är ju möjligt. Jag borde någon gång i min barndom även ha trott på tomten, att Fantomen existerade o s v. Men då var jag så liten att jag inte minns det. Alternativt hade jag som barn ingen uppfattning om att berättelser kunde vara annat än påhittade. Jag kanske uppfattade allt som någon sorts sagor. Inte vet jag.

Hur som helst har inget av detta avsatt några uppfattningar eller värderingar hos mig i vuxen ålder. Så länge jag kan komma ihåg har det nämligen stått klart för mig att Tintinböckerna inte är på riktigt. Det tror nog ingen. Det är förvisso först i vuxen ålder man förstår hur orealistiska de är i alla sina detaljer. Tintin kan helt oförklarligt flyga, hantera handeldvapen som ett proffs och slåss. Kapten Haddock är år ut och år in i sista stadiet av alkoholism med suporgier som leder till regelbundna delirium – men däremellan är han välfungerande om än vresig.

Men som sagt. Jag har aldrig tagit Tintinböckerna på allvar, lika lite som jag tagit någon annan underhållningslitteratur på allvar. Inte heller tror jag att James Bond eller Dirty Harry är förebilder för modern säkerhetstjänst eller rättssamhälle.

Det är helt enkelt inte så vi funkar. Jag säger ”vi” eftersom i praktiken hela min omgivning av anständiga och vidsynta människor utan några som helst tendenser till rasism har exakt samma bakgrund när det gäller barnböcker och uppfostran.

Det är en viktig insikt när någon får för sig att censurera kulturarvet för att skapa en ny ”homo politicorrecticus”.

Be Sociable, Share!

Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Både kommentering och pingning är inaktiverat.

Kommentarer inaktiverade.