Livskriser är för puckon

Expressen har hittat en brutta som har 25-årskris. Hon ser inte vidare lidande ut men är orolig för allt hon måste hinna med innan 30 — ta examen, skaffa snubbe och bli på smällen, typ.

Expressen listar andra ålderkriser.

Jag känner inte så många som haft ålderskriser.  Det förefaller mest vara lite hånfulla kommentarer när folk gör sådant de drömt om men inte hunnit med eller haft råd med tidigare. Köpa Porsche eller motorcykel, cykla vätternrundan, gå klätterkurs eller åka på andliga retreater.  Det är ju inte så konstigt att folk måste bli etablerade innan de köper leksaker för 250 000 – 500 000 sek. Och ingen sund 22-åring har anledning att cykla 30 mil eller betala tusentals kronor för att sitta tyst i ett kloster.

Men uppenbarligen finns det folk som deppar ihop för att åren går. Men det är faktiskt otroligt dumt.

1. Att bli äldre är kanske tråkigt, men det är det oundvikliga priset för att leva. Alternativet är värre. Att klaga över att tiden går är som att gnälla över gravitationen.

2. För de flesta är det inte tråkigt att bli äldre. Jag och de allra flesta jag känner i min ålder (kring 50) och uppemot 70-årsåldern har det bättre än någonsin. Jag saknar inte att vara 20, och de flesta som tror att de saknar att vara 20 saknar inte heller att vara 20. De skulle vilja ha de erfarenheter de har i dag (och den materiella standarden) men med en 20-årings kropp och energi och 70 år kvar att leva. De saknar helt enkelt att leva i en fantasivärld. Men hur korkat och småttigt är inte det? Varför inte sakna att vara universums härskare med evigt liv och en egen haremsplanet om man nu skall ha en fantasivärld att vilja leva i?

3. De gnäller över att livet inte blev som de tänkte sig, de blev varken statsministrar, rockstjärnor, börs-VD:ar eller internationella fotomodeller. Visst, det är helt rimligt att vara bedrövad över att ambitioner inte uppfylls. Nästan allas liv innehåller ett visst mått av besvikelse. Men samtidigt är det ett faktum att de flesta människor är genomsnittliga och att den rimliga förväntan på livet man kan ha är att det blir genomsnittligt. Dessutom kan man ju lika gärna vara tacksam över sitt genomsnittliga liv om man nu skall ha åsikter. Det kunde ja ha blivit riktigt eländigt också. En betydande del av våra förutsättningar bestämmer vi inte över själva. Varje gång men passerar gatan kan man bli rammad av ett rattfyllo.

4. Allas liv slutar med åldrande, sjukdom, ensamhet, lidande och död eller ta slut om ett ögonblick. Det enda vi har är här och nu. Att slösa bort det på livskriser och på att jämföra sig med andra eller bekymra sig över att verkligheten är som den är, är puckat. Att en 25-åring inte fattar det är begripligt. Men det är förvånande att 40- eller 50-åringar inte har insett denna banala sanning.

Be Sociable, Share!

Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Både kommentering och pingning är inaktiverat.

Kommentarer inaktiverade.