Kappvändadets tid del II

Efter Bengt Ohlssons uppgörelse med kulturvänstern undrade jag om fler kappor skulle komma att vändas.

Ytterligare ett ytterplagg snurrades snart. Men kanske inte riktigt från kultur(garanterat inte)vänstern(möjligen inte).

I stället var det Idrottens affärers gamle gode svartmålare Dan Persson som kom i mål som stark tvåa.

Nu konstaterar han plötsligt att arenabygget i Solna kanske har förutsättningar att bli en rätt hygglig affär. Visst, Persson gör en och annan reservation, men i huvudsak så är hans analys saklig på gränsen till positiv. Han förklarar sin kappvändning med Mall of Scandiavia, men de planerna har funnits länge. Att kontrakten inte blivit klara förrän nyligen är en helt annans sak. Alla stora projekt har egenheten att man arbetar ganska länge med planerna innan det går att skriva kontrakt.

Jag vill understryka att jag i grunden gillar att folk gör analyser av stora projekt som de närmaste intressenterna ogillar. Allt för mycket elände har orsakats av okunnighet och önsketänkande bland kommunernas starke män (och kvinnor).

Men jag konstaterar samtidigt att när jag satt med Dan Persson i paneldebatt i Almedalen i somras för att kommentera en av Skattebetalarnas Förenings rapporter om kommunala arenaäventyr var analysen att politikerna i Solna Stad var grundlurade och att Den Stora Kommunalekonomiska Katastrofen stod för dörren.

Till sist ett påpekande till Dan Persson och många andra som fått en sak om bakfoten. Han skriver att PEAB fått bygget ”utan upphandling”. Men den kritiken utgår ifrån att PEAB bygger en arena åt Solna Stad. Men Solna Stad har inte beställt arenan och skall inte äga arenan. Jag skriver det för säkerhets skull igen: Solna Stad har inte beställt arenan och skall inte äga arenan. Därför är det irrelevant att fråga efter en formell kommunal upphandling.

 

 

 

Be Sociable, Share!

Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Både kommentering och pingning är inaktiverat.

Kommentarer inaktiverade.