Att ta ansvar är bara bra om det man tar ansvar för är något bra…

Dagens ledare i DN är intressant. Allt – absolut allt – med europakten är dåligt (ja, inte allt, inte reglerna om budgetdisciplin, men de har funnits i snart 20 år utan att något har brytt sig om dem…). Men Sverige bör ändå gå med för att ta ansvar för någon sorts närmast metafysisk storhet som kallas ”Europa”.

Det argumentet är inte helt orimligt. Sverige bör vara med och ta ansvar. Men det kräver att de som håller i taktpinnen också tar ansvar. Och det är faktiskt tvivelaktigt om Tyskland och framför allt Frankrike (läst deras nuvarande ledare) vill ta ansvar. Det förefaller snarare som om de fortfarande driver sin egen federast-agenda utan större intresse för att egentligen lösa någon kris. De, deras närmaste vänner och släktingar kommer ändå inte drabbas av någon kris, oavsett hur djup den blir. Prestige, maktspel och en plats i historieböckerna är viktigare än att lösa krisen. Den kan man ju alltid skylla på Grekland, bankerna och Cameron.

Så länge de mindre länderna i EU ställer sig bakom vilka dumheter som helst för att slippa hamna utanför kan Tyskland och Frankrike forsätta driva en agenda som är i deras, snarare än i helhetens, intresse.

Frågan är hur länge en sådan ordning kan bestå innan en betydande del av EU:s regeringar får problem med sina egna medborgare? Men kanske är planen hos eliterna i axeln Berlin-Paris-Bryssel att det snart inte skall spela någon större roll.

Frågan är

 

Be Sociable, Share!

Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Både kommentering och pingning är inaktiverat.

Kommentarer inaktiverade.