Rätt av Juholt att stanna

Hans L Zetterberg skrev en gång att sossarnas styrka låg i att deras ledare satt länge. Det lönade sig inte för bråkmakare att utmana partiledaren. I detta var skillnaden tydlig mot andra partier som offrade sina ledare så fort det tog emot lite eller de gjorde bort sig.

Det finns ju en olycklig logik i att enskilda individer eller grupperingar på kort sikt kan gynna sig själva genom att bråka sönder en organisation.

Att Juholt klamrat sig fast kan därför vara bra för sossarna. Han har visat att det inte lönar sig att vara illojal mot den ledare partiet har valt. Att Juholt är en ”belastning” är möjligen sant. Men det är inte alls orimligt att låta väljarna avgöra detta om tre år, snarare än högljudda haverister eller media. Det är inte Expressens eller SvD:s ledarsidor som avgör valet.

Dessutom är väljarnas minne kort. Det är inte valår förrän om två år, vilket är en geologisk tidsålder i politiska sammanhang. Visst kan Juholt fortsätta att göra bort sig (han kommer fortsätta att göra bort sig) men ingen kan garantera att en eventuell ny sosseledare skulle kunna undvika att göra bort sig eller ha otur. En ny ledare skulle dessutom lida av att någon annan falang försökte få bort honom eller henne. Juholts blod hade varit kvar i vattnet och dragit till sig nya hajar.

Min poäng är inte att det är bra för sossarna att Juholt är kvar. Min poäng är att de skulle vara ännu sämre för dem om han hade gått.

Det intressanta är att s och Juholt har visat styrka genom att inte kasta in handduken. För första gången har en svensk politiker klarat att stå kvar. Det är inte självklart att väljarna tycker det är en nackdel, särskilt inte om s förmår att kommunicera detta som en styrka. Väljarna gillar inte fuskande politiker, men de är inte vidare förtjusta i redaktionshyenorna heller.

Be Sociable, Share!

Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Både kommentering och pingning är inaktiverat.

Kommentarer inaktiverade.