Dags för ett par antirojalistiska funderingar

Det värsta med monarkin är förmodligen att normalt sett
förnuftiga personer gör och säger saker som är helt befängda? Exempelvis
följande.

1. Påståendet att monarkin är en sammanhållande kraft i
samhället. Exakt vad betyder det? Förefaller länder utan monarki ha mer
kravaller och motsättningar än länder med monarki? Som Finland jämfört med
England, kanske?

Eller känner dessa personer då och då en nästan
oemotståndlig lust att dra ut på gatorna för att misshandla, mörda, våldta och
vandalisera? En lust som bara kan stillas genom att plocka fram temuggen med bilden
av kronprinsessan, läsa Svensk Damtidning eller gå in på hovets hemsida?

2. Påståendet att det är ”fantastiskt” att kronprinsessan
har blivit på smällen. Men varför är det fantastiskt? Tusentals personer blir
på smällen varje ögonblick. Jag förstår att det känns fantastiskt för de närmast inblandade, men för alla oss
andra?

De allra flesta rojalister måste rimligen se andra vilt främmande
kvinnor som är gravida, typ på bussen och IKEA, på kontoret eller på TV från
något flyktingläger i Sudan. Det är ju inte ett direkt ovanligt tillstånd.
Känns det också ”fantastiskt”?

3. Rojalister gratulerar kronprinsessparet till att de skall
ha barn trots att de inte känner dem. Självklart finns det anledning att gratta
människor som skall få barn, men varför grattar man vilt främmande människor?
Går de exempelvis fram till okända gravida kvinnor på sta’n och säger ”ohhhh-va-fantastiskt-rooooooligt-guuuu-va-gla-ja-blir-åh-så-roligt-för-svärje!”

Men möjligen tror rojalister att de faktiskt känner
kronprinsessparet? ”Ho’vinka’faktist’t’mäj’n’gång!”

4. Påståendet att kronprinsessan är så duktig och begåvad. Ja,
det kan man ju tycka. Om man tycker det är så imponerande att vara hyggligt bra
på sitt jobb efter att ha tränats på uppgiften av experter ända sedan födelsen.
Är det även imponerande att den som fötts in i en akrobatfamilj kan stå på
händer vid 30 års ålder? Tja, kanske. Det är rätt svårt att stå på händer…

Det är verkligen något mycket märkligt med den rojalistiska
föreställningsvärlden. Till exempel att samhällets stabilitet hänger på
existensen av ett litet antal personer som av allt att döma inte ens bidrar
till BNP. På nymoderatsvenska skulle vi säga att de lever i utanförskap
eftersom de saknar anställning och inte är självförsörjande.

Men självklart är det bra att kunna glädjas med andra
människor. Men hur kommer det sig att så många känner att de vill glädjas just
tillsammans med kungafamiljen som de till att börja med inte känner och i vars sällskap
och umgänge de förmodligen skulle känna sig bortkomna och vara lätt föraktade?

Be Sociable, Share!

Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Både kommentering och pingning är inaktiverat.

Kommentarer inaktiverade.