Man väljer faktiskt att bli arg eller kränkt

En favoritsysselsättning i dag är bli kränkt eller arg över vad andra människor gör. För tillfället är religiösa människor ledande och muslimer tillhör den definitiva eliten när det gäller känslighet. Förmodligen för att muslimska samhällen inte har genomgått den upplysning som i kristna samhällen har skurit ner religionens krav på underkastelse och respekt.

Det är i detta sammanhang viktigt att inse att ingen blir kränkt eller sårad eller arg på grund av vad någon annan gör eller säger. Man väljer att känna sig kränkt, sårad eller arg.

Det finns nämligen ingen direkt koppling mellan olika människors nervsystem genom vilken vissa människor kan styra andras känslor.

När mamman säger till sitt barn att ”nu gjorde du mamma ledsen” är detta en lögn. Mamma valde att bli ledsen.

Chefer får lära sig att säga ”när du kommer försent blir jag orolig” i stället för ”du har ett anställningskontrakt som säger att du skall vara på arbetsplatsen 08:00, jag förväntar mig att du följer det”.

Det är naturligtvis inte alltid lätt att tillämpa denna kunskap. Vi delar av sociala sammanhang där den i huvudsak är rent teoretisk, exempelvis den nära vänkretsen och familjen.

Men i den stora världen är våra känslomässiga bindningar knappast av den arten. Där blir i de flesta fall folk kränkta av människor de inte ens känner.

Hur kan muslimer bli kränkta över Wilks konst eller att någon bränner koraner? Visst, syftet är att provocera men det betyder inte att man måste bli provocerad.

Det finns faktiskt något som kallas för att ”strunta i saker”. Det är oerhört effektivt om man vill behålla sin sinnesro och göra något bättre av sitt liv än att ständigt vara arg på folk man inte ens känner.

Be Sociable, Share!

Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Både kommentering och pingning är inaktiverat.

Kommentarer inaktiverade.