Har vi en generell plikt att hjälpa andra människor?

Att vi har en generell plikt att hjälpa andra människor som lider nöd eller riskerar att dö framställs ofta som en självklarhet i moralfilosofiska diskussioner.

Frågan är om det stämmer?

Till att börja med vill jag fastslå att det jag talar om är en generell plikt, det vill säga den gäller alla människor i deras egenskap av människor. Självklart har vi en plikt att hjälpa människor i situationer där vi har förbundit oss (eller andra människor har goda skäl att uppfatta att vi har förbundit oss) att vara till hjälp.

För det andra menar jag att för att frågan skall vara meningsfull bör det handla om att vi på ena eller andra sättet tar risker eller bidrar med resurser för att vara till hjälp.

Är det då en självklarhet att vi har en moralisk plikt att hjälpa?

Jag anser inte det. Och detta av ett enda skäl:

Jag kan nämligen konstatera att de som hävdar att vi har en plikt att hjälpa, vilket är nästan alla i min omgivning, i så fall aldrig lever upp till sin egen moraliska standard. De allra flesta jag känner lever i vad som måste betraktas som unikt överflöd. De skulle kunna leva ett gott och meningsfullt liv med en bråkdel av de resurser de i dag gör av med för egen del. Inte heller ställer de exempelvis upp och donerar en av sina njurar (annat än möjligen) till familjemedlemmar trots att de skulle kunna avvara en njure och därmed rädda liv.

Många betalar pengar till välgörenhetsorganisationer, men jag skulle gissa att det handlar om mindre summor än de lägger ut på latte. Inte ens godhetens överstepräst Bengt Westerberg kunde ställa upp som ordförande i Röda Korset utan att få en årlig ersättning som motsvarar en smärre förmögenhet.

Med andra ord förefaller de som talar om plikten att hjälpa andra inte ta sig själva på något vidare allvar.

För egen del försöker jag undvika att hyckla. Jag är av uppfattningen att mitt och mina närmastes liv och komfort är betydligt viktigare än situationen för människor jag inte känner eller ens vet om att de existerar. En stor del av mina argument för exempelvis reglerad invandring eller avskaffad u-hjälp handlar dock inte om detta. Om jag trodde att människor faktiskt fick det bättre för att vi ger skattepengar till diktatorer i tredje världen skulle jag möjligen tycka det var ok.

Be Sociable, Share!

Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Både kommentering och pingning är inaktiverat.

Kommentarer inaktiverade.