Vänster och böckerna…

Senaste numret av Axess är som vanligt utmärkt. Intervjun med Charles Murray (författaren till Losing Ground och the Bell Curve) påminner mig om ett par böcker jag läst och som blivit mycket omdebatterade på kultursidorna trots att de inte är böcker som strikst sett berör kulturavdelningarna. Den ena som sagt The Bell Curve och den andra The Selfish Gene av min husgud Richard Dawkins.

I båda fallen var det uppenbart att vänsterskribenterna (för det är i huvudsak sådana som skriver på de stora kultursidorna) inte hade läst böckerna. De ventilerade sina missuppfattningar och fördomar och citerade efterhand varandra i en sorts idéoligisk rundgång.

Särskilt pikant var det i fallet Dawkins som avfärdades som höger bara på grund av boktiteln (som han  inte själv hade valt). Dawkins intar nämligen själv en måttlig men fullt tydlig vänsterposition och för i boken flera resonemang om varför hans forskning inte går att dra ideologiska slutsatser av.

Min erfarenhet av mentaliteten bland de borgerliga skribenter jag känner är att riktigt så illa är det inte på vår sida. Självklart är vi inte smartare eller mer intellektuellt högstående än vänstern. Illvilliga eller felaktiga tolkningar förekommer självklart. Men detta att unisont skåpa ut böcker utan att ens ha läst dem tror jag nästan aldrig förekommer.

En annan effekt jag minns var att även borgerliga skribenter kände sig manade att anta en försiktig och lätt kritisk ton när de skrev om dessa böcker. Utgångspunkten var uppenbarligen att motståndaren trots allt är värd att ta på allvar — förmodligen på grund av deras prestigefyllda positioner.

Be Sociable, Share!

Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Både kommentering och pingning är inaktiverat.

Kommentarer inaktiverade.