Vadå ”teknikneutralitet”?

DN skriver om att Yttrandefrihetskommittén vill ändra reglerna för vem som har ansvar för vad som står i böcker. I dag är det författaren som är ansvarig. Kommittén menar att förläggarna i stället bör vara ansvariga.

Motivet är strävan efter ”teknikneutralitet”. Alla olika medier skall lydan under samma regler.

Detta är ett typexempel på att ett ord styr tänkandet så att tänkandet upphör. Termen låter förföriskt bra. ”Teknik” låter fint och neutralt, och ”neutralitet” låter också fint. Det är fint och förnuftigt med neutralitet.

Men exakt varför skall vi ha teknikneutralitet? Ingen har svårt att skilja på böcker, TV, Radio, public service, privat etermedia, internet, film, reklam, flygblad, handskrivna brev, innehållsdeklarationer på köttbullar, riksdagstal och småprat.  Det finns visserligen en gemensam nämnare, symbolanvändning för att kommunicera.

Men för övrigt är det helt olika entiteter med tydligt olika roller och funktioner i vår kultur.

Skälet till att dessa företeelser skall behandlas på samma sätt ur yttrandefrihetssynpunkt är om olikheterna skulle leda till problem. Men exempelvis skillnaden mellan böcker och tidningar har funnits i drygt 100 år och har aldrig ställt till några bekymmer.

Det verkar som om yttrandefrihetskommitten ägnar sig åt onödig klåfingrighet och motiverar detta med problem som inte finns. Dessutom är det uttalade syftet en EU-anpassning. Men vem har bett om den? Inte svenska medborgare. Och det finns såvitt känt ingen opinion bland medborgarna i övriga EU-länder för en anpassning.

Be Sociable, Share!

Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Både kommentering och pingning är inaktiverat.

Kommentarer inaktiverade.